Sångarna i Kristina

Ingen Kristina-musik var det, men det hindrar ju inte att jag lyssnar in mig på de andra sångarna som ska vara med i Royal Albert Hall (och som var med i New York).

Russel Watson (Karl-Oskar) verkar riktigt bra, det jag har hört hittills. "The People's tenor" kallas han visst i England. Han har en bra bredd, precis som Anders Ekborg. :) Eller ja... Russel har nog lite mer bredd än Ekborg, men å andra sidan har han inte lika karaktäristisk röst. Jag kan verkligen tänka mig att han gör Vildgräs riktigt bra.



Louise Pitre (Ulrika) har jag inte lyssnat så mycket på eftersom utbudet var begränsat på Spotify. Men rent karaktärsmässigt så verkar hon vara den perfekta typen för Ulrika, både när det gäller röst och skådespelarmässigt. Hon är sådär rå och kraftfull som Ulrika ska vara. Det ser man i den här videon från när hon spelade Donna i Mamma Mia på Broadway (vid 0:33):



När det gäller Kevin Odekirk (Robert) så hittade jag ett jättecoolt sammanträffande när jag läste om honom.

"Kevin joined the amazing Julie Andrews as one of five soloists in her long awaited return to the concert stage in The Gift of Music."

Så han har uppträtt tillsammans med kära, underbara, fantastiska Julie Andrews! Cirkeln sluter sig ännu en gång. :) Jag vill ju egentligen se hennes konsert i London den 8 maj. Det skulle vara så fantastiskt att få se den underbara människan live nån gång i livet, men två konserter i London på en och samma vår känns lite too much... Det var ett svårt val jag fick göra mellan Julie och Kristina, men jag hoppas verkligen att hon kommer ha konsert någon mer gång.

Men...tillbaka till Kevin. När jag sökte efter honom på Youtube kom det bara upp Kristina-låtar så jag kan väl erkänna att jag fuskade lite och lyssnade på början av Down to the Sea och Gold Can Turn to Sand och det lilla jag hörde lät magiskt. :)

Ok...enough med nördandet för today! Och jag lovar, snart ska min blogg bli mer normal igen...haha.