That's Why I Love Her

"Det som är tragiskt när man ska gå igenom och hitta fel bara för att sälja lösnummer, det är att människor stänger sig, att vi blir hårda."

Because You Loved Me

Bästa rösten! :) Och hundra gånger mer känslomässigt än Celine...

Dolly i Bingolotto

Dolly Parton blir intervjuad av Lasse Kronér i Bingolotto 2002! :D Hon är hur vacker, varm, rolig och söt som helst. Lite roligt att de spelar Hello Dolly-melodin när hon kommer in, haha.



Hon sjöng fyra låtar också: Sugar Hill, If, I Will Always Love You och Halos and Horns.

Nej, jag måste lägga in Sugar Hill här också för den var så mysig, haha...

Julie Andrews röst

Hittade detta förut, en ganska ny intervju om London-konserten med fina Julie. Den första videon är den korta varianten (med klipp från världens bästa film bl.a.) och den andra är betydligt längre, men ni får stå ut med att jag lägger in båda här så att jag enkelt hittar tillbaka till dem. ;)





Det är en så sorglig historia...det där med Julies röst. Som flicka hade hon "an extraordinary freakish voice" som de uttrycker det i klippet. Hon kunde sjunga toner som bara hundar kunde höra. "Dogs would howl for miles around when I did my scales", som Julie säger. Hon hade ett röstomfång på fyra oktaver. När hon blev äldre mognade såklart rösten och var inte riktigt lika extrem längre, men ändå en fantastisk sopranröst.

1998 (när hon var 63 år) hände det ofattbara. Hon genomgick en halsoperation som skulle vara helt ofarlig, men läkaren gjorde fel och hennes stämband skadades. Hennes röst förstördes och kommer aldrig bli densamma igen. Det finns en väldigt sorglig intervju där hon pratar om detta, strax efter operationen, här och här. Hon blev väldigt deprimerad efter denna händelse, rösten var ju så stor del av hennes identitet, allt hon hade gjort hela sitt liv var att sjunga. Idag verkar hon som tur är må bättre och har massa projekt för sig. Nu, många år efter operationen kan hon sjunga lite igen, men inte alls som förut. Som här när hon gjorde ett solonummer på konserterna i USA 2008:



Det "komiska" är att även med det lilla röstomfång hon har nu, så sjunger hon i mitt tycke bättre än de flesta av dagens MTV-stjärnor. En del av förklaringen tror jag är att hennes röst är så underbar i sig själv, alltså även talrösten. Hon är en av få som jag verkligen älskar att höra t.o.m när hon bara pratar, därför att det låter så vackert. Dessutom finns det ingen som pratar mer perfekt brittisk engelska än hon, hon är liksom den mest engelsktalande av alla engelsktalande jag någonsin har hört. Hon artikulerar så bra att man hör varenda litet ord, det är inte många andra sångare man kan säga detsamma om.

Känns som jag skulle kunna skriva om Julie hur länge som helst, men det får räcka för idag. ;)

Sångarna i Kristina

Ingen Kristina-musik var det, men det hindrar ju inte att jag lyssnar in mig på de andra sångarna som ska vara med i Royal Albert Hall (och som var med i New York).

Russel Watson (Karl-Oskar) verkar riktigt bra, det jag har hört hittills. "The People's tenor" kallas han visst i England. Han har en bra bredd, precis som Anders Ekborg. :) Eller ja... Russel har nog lite mer bredd än Ekborg, men å andra sidan har han inte lika karaktäristisk röst. Jag kan verkligen tänka mig att han gör Vildgräs riktigt bra.



Louise Pitre (Ulrika) har jag inte lyssnat så mycket på eftersom utbudet var begränsat på Spotify. Men rent karaktärsmässigt så verkar hon vara den perfekta typen för Ulrika, både när det gäller röst och skådespelarmässigt. Hon är sådär rå och kraftfull som Ulrika ska vara. Det ser man i den här videon från när hon spelade Donna i Mamma Mia på Broadway (vid 0:33):



När det gäller Kevin Odekirk (Robert) så hittade jag ett jättecoolt sammanträffande när jag läste om honom.

"Kevin joined the amazing Julie Andrews as one of five soloists in her long awaited return to the concert stage in The Gift of Music."

Så han har uppträtt tillsammans med kära, underbara, fantastiska Julie Andrews! Cirkeln sluter sig ännu en gång. :) Jag vill ju egentligen se hennes konsert i London den 8 maj. Det skulle vara så fantastiskt att få se den underbara människan live nån gång i livet, men två konserter i London på en och samma vår känns lite too much... Det var ett svårt val jag fick göra mellan Julie och Kristina, men jag hoppas verkligen att hon kommer ha konsert någon mer gång.

Men...tillbaka till Kevin. När jag sökte efter honom på Youtube kom det bara upp Kristina-låtar så jag kan väl erkänna att jag fuskade lite och lyssnade på början av Down to the Sea och Gold Can Turn to Sand och det lilla jag hörde lät magiskt. :)

Ok...enough med nördandet för today! Och jag lovar, snart ska min blogg bli mer normal igen...haha.

Ready to Run to Royal Albert Hall

Biljetter är bokade, både konsert och flyg. Jag kan inte fatta att det händer. Äntligen äntligen äntligen ska jag få se Kristina live. Det som har varit som en ouppnåelig dröm. Visserligen konsertversionen på engelska och bara Helen Sjöholm kvar av de ursprungliga sångarna. Men ändå.. Det kommer bli helt sjukt magiskt. Och i Royal Albert Hall dessutom, hur coolt kommer det inte vara bara att vara där.

Nu har jag bestämt att jag ska ha en Kristina-fasta fram till den 14 april. Kanske bara ska lyssna på ett par låtar ikväll för att komma in i stämningen, men sen är det stopp. På så sätt kanske jag kommer längta ännu mer till konserten (om det nu går). Jag vill att det ska kännas som om jag hör låtarna för första gången (kommer inte gå, men kanske i alla fall att de känns "fräscha", haha).

Ja...så ingen Kristina-musik här alltså... så det får bli lite Dixie Chicks istället, bara för att texten passar så bra:

I'm gonna be ready this time
I'll buy a ticket to anywhere
I'm gonna be ready this time

I'm gonna be ready this time. Jag har ju grämt mig i så många år att jag inte såg musikalen när den gick, även fast det egentligen inte är så mycket att gräma sig över, eftersom jag bara var 10-11 år då och då var det ju lite mer begränsat vad man kunde göra på egen hand. Men den här gången är jag redo. I'll buy a ticket to anywhere. Till London nu och till Helsingfors 2012.

London, here I come! :D

Men kom
Vi öppnar alla grindar
Kom
Ja, vi bereder väg
Kom till mig alla
Och världen ska förändras
av det märkliga som händer
Men kom
Vi öppnar alla grindar
Kom
Ja, vi bereder väg
Kom till mig alla
Vårt äventyr ska leva kvar i
sagor och legender

Dolly vs Jill

Vissa dagar, som idag, flödar blogginspirationen och man skriver inlägg efter varandra i tät följd. Andra dagar har man ingen lust att skriva något alls. Så jag tänker att det är bäst att passa på när inspirationen infinner sig. :)

I höstas såg jag mycket fram emot Jills nya skiva, Music Row II och då framförallt hennes cover av Two Doors Down, som är en av mina Dolly-favoriter. Jag älskar hennes tidigare covers av Dolly-låtar, Jolene och Why'd You Come In Here Looking Like That så jag hade ganska höga förväntningar. Men jag blev besviken.

Varje gång jag hör Dolly sjunga den här låten blir jag lycklig, sprallig och vill bara hoppa runt och dansa. Det är en riktig party-låt. Jag fick inte alls samma känslor av att lyssna på Jills version. Det är liksom något som inte stämmer, hon har inte lyckats fånga låtens stämning. Jag tror att det har att göra med att Dolly framför den så varmt, hon har en så varm personlighet och sånt smittar. I Jills version blir den bara tuff och hård, det finns ingen värme.

Dolly


Jill

You have to be there

Here it is in English! Gåshud! Kanske världens bästa musikallåt? I alla fall den svenska versionen, men den engelska versionen växer. Gillade den mer nu andra gången jag hörde den, men lika bra som det svenska originalet blir den aldrig.

Try

Jag kom på angående min dröm om att Carola sjöng på universitetet att det har ju faktiskt Dolly gjort, i samband med ceremonin då hon blev hedersdoktor vid University of Tennessee. Värsta inspirerande sången hon framförde också.

Bästa bästaste bästa

Aaaah...hittade precis det här!!! Så länge jag lever från julturnén!!! (Det vill säga Carolas julturné 2009 om nu nån undrar. :P)

Varför kunde inte hon sjunga den på Cirkus också? Det var ju t.o.m folk som ropade ut den som önskning. Det hade varit så perfekt!

Jag kommer nog aldrig kunna beskriva och ingen kommer kunna fatta vad den låten gör med mig, hur mycket den betyder. LOVE!

Jag drömde t.o.m häromnatten att Carola var på universitetet och sjöng den här låten mitt i en föreläsning som min klass hade. Jättekonstig dröm, men men, roligt var det i alla fall. Och i drömmen hann jag också säga till Carola hur mycket just den låten betyder för mig, hon gick fram till mig på nåt sätt så att jag kunde säga det, där jag satt nånstans mitt i föreläsningssalen bland alla andra. Tänk om nåt sånt kunde hända i verkligheten, tänk om C skulle komma in där mitt i nån tråkig föreläsning och bara börja sjunga. Ja, man måste ju få drömma ibland, haha. :P

Ja, nu kom vi automatiskt in på en annan av mina nördigheter, Carola! :D Och Så länge jag lever är inte bara min favorit av Carolas låtar, utan min favorit av alla låtar alla kategorier. Så det så!