Yes, för första gången i år gick rätt låtar till final. Tror faktiskt att Anna kan vara en vinnare. Låten var bättre än jag hade förväntat mig. Peters låt var också bra, men den krävde en andra lyssning, Annas låt var mer direkt och sånt är ju viktigt i MF och ESC.
Anna, som kommer från samma lilla stad som mig och går på min gamla skola, som också är min systers nuvarande skola. :)
Men är lite orolig nu för att Pain of Salvation ska möta Pernilla, vill så gärna ha dem i final!
Visar inlägg med etikett musik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett musik. Visa alla inlägg
lördag 27 februari 2010
lördag 13 februari 2010
Schlager-mood
Efter en lång bloggvila så kommer jag tillbaka med lite schlagertankar. Förra veckan hade jag så mycket att göra och var så stressad att jag inte hann sätta mig in i eller engagera mig så mycket i schlagern.
Men den här veckan känner jag att jag har kommit in i the schlager-mood igen, precis som det ska vara. :)
Förra veckans deltävling var lite sådär...precis som första deltävlingen brukar vara. Däremot var programmet väldigt bra i sig, underbar pausunderhållning med Dolph och alla programledare var bra. Gillar att det är flera programledare, så blir det inte så mycket fokus på en person, utan de kan komplettera varandra och behöver inte vara perfekta.
Mina favoriter var Pain of Salvation. Kul att de gick till AC iaf. :) Sen hade jag hoppats på Anders Ekborg, men låten var bara för fånig. Synd på en så bra röst. Kul i alla fall att han fick berätta en liten anekdot från Kristina från Duvemåla. Då blev Stina glad kan jag säga. :)
Ikväll hoppas jag på Orsa spelmän. Jag är ju en riktig folkmusiknörd som går igång på fioler o sånt, och de är ju riktigt duktiga. Sen kommer jag nog inte kunna låta bli att heja lite på fina Andreas Johnson också. Vad jag har hört ska det vara många bra låtar den här deltävlingen, mycket bättre än förra veckan.
Nej, nu måste jag få i mig mat. Har bara ätit massa kakor och bakverk idag, eftersom vi har fotat till vårt kafferepstema till vår tidsskrift om bakning. Och så smakade vi förstås på allt efteråt...och nu känns det som jag inte vill äta nåt sött på ett tag...har köpt chips till kvällen för att ha nåt att tugga på.
Men nu är det som sagt dags för maaaaat. Kommer nog skriva mer här sen, för nu är bloggtorkan officiellt över (tror jag, hehe).
Men den här veckan känner jag att jag har kommit in i the schlager-mood igen, precis som det ska vara. :)
Förra veckans deltävling var lite sådär...precis som första deltävlingen brukar vara. Däremot var programmet väldigt bra i sig, underbar pausunderhållning med Dolph och alla programledare var bra. Gillar att det är flera programledare, så blir det inte så mycket fokus på en person, utan de kan komplettera varandra och behöver inte vara perfekta.
Mina favoriter var Pain of Salvation. Kul att de gick till AC iaf. :) Sen hade jag hoppats på Anders Ekborg, men låten var bara för fånig. Synd på en så bra röst. Kul i alla fall att han fick berätta en liten anekdot från Kristina från Duvemåla. Då blev Stina glad kan jag säga. :)
Ikväll hoppas jag på Orsa spelmän. Jag är ju en riktig folkmusiknörd som går igång på fioler o sånt, och de är ju riktigt duktiga. Sen kommer jag nog inte kunna låta bli att heja lite på fina Andreas Johnson också. Vad jag har hört ska det vara många bra låtar den här deltävlingen, mycket bättre än förra veckan.
Nej, nu måste jag få i mig mat. Har bara ätit massa kakor och bakverk idag, eftersom vi har fotat till vårt kafferepstema till vår tidsskrift om bakning. Och så smakade vi förstås på allt efteråt...och nu känns det som jag inte vill äta nåt sött på ett tag...har köpt chips till kvällen för att ha nåt att tugga på.
Men nu är det som sagt dags för maaaaat. Kommer nog skriva mer här sen, för nu är bloggtorkan officiellt över (tror jag, hehe).
måndag 1 februari 2010
söndag 31 januari 2010
Dolly i Bingolotto
Dolly Parton blir intervjuad av Lasse Kronér i Bingolotto 2002! :D Hon är hur vacker, varm, rolig och söt som helst. Lite roligt att de spelar Hello Dolly-melodin när hon kommer in, haha.
Hon sjöng fyra låtar också: Sugar Hill, If, I Will Always Love You och Halos and Horns.
Nej, jag måste lägga in Sugar Hill här också för den var så mysig, haha...
Hon sjöng fyra låtar också: Sugar Hill, If, I Will Always Love You och Halos and Horns.
Nej, jag måste lägga in Sugar Hill här också för den var så mysig, haha...
lördag 30 januari 2010
Julie Andrews röst
Hittade detta förut, en ganska ny intervju om London-konserten med fina Julie. Den första videon är den korta varianten (med klipp från världens bästa film bl.a.) och den andra är betydligt längre, men ni får stå ut med att jag lägger in båda här så att jag enkelt hittar tillbaka till dem. ;)
Det är en så sorglig historia...det där med Julies röst. Som flicka hade hon "an extraordinary freakish voice" som de uttrycker det i klippet. Hon kunde sjunga toner som bara hundar kunde höra. "Dogs would howl for miles around when I did my scales", som Julie säger. Hon hade ett röstomfång på fyra oktaver. När hon blev äldre mognade såklart rösten och var inte riktigt lika extrem längre, men ändå en fantastisk sopranröst.
1998 (när hon var 63 år) hände det ofattbara. Hon genomgick en halsoperation som skulle vara helt ofarlig, men läkaren gjorde fel och hennes stämband skadades. Hennes röst förstördes och kommer aldrig bli densamma igen. Det finns en väldigt sorglig intervju där hon pratar om detta, strax efter operationen, här och här. Hon blev väldigt deprimerad efter denna händelse, rösten var ju så stor del av hennes identitet, allt hon hade gjort hela sitt liv var att sjunga. Idag verkar hon som tur är må bättre och har massa projekt för sig. Nu, många år efter operationen kan hon sjunga lite igen, men inte alls som förut. Som här när hon gjorde ett solonummer på konserterna i USA 2008:
Det "komiska" är att även med det lilla röstomfång hon har nu, så sjunger hon i mitt tycke bättre än de flesta av dagens MTV-stjärnor. En del av förklaringen tror jag är att hennes röst är så underbar i sig själv, alltså även talrösten. Hon är en av få som jag verkligen älskar att höra t.o.m när hon bara pratar, därför att det låter så vackert. Dessutom finns det ingen som pratar mer perfekt brittisk engelska än hon, hon är liksom den mest engelsktalande av alla engelsktalande jag någonsin har hört. Hon artikulerar så bra att man hör varenda litet ord, det är inte många andra sångare man kan säga detsamma om.
Känns som jag skulle kunna skriva om Julie hur länge som helst, men det får räcka för idag. ;)
Det är en så sorglig historia...det där med Julies röst. Som flicka hade hon "an extraordinary freakish voice" som de uttrycker det i klippet. Hon kunde sjunga toner som bara hundar kunde höra. "Dogs would howl for miles around when I did my scales", som Julie säger. Hon hade ett röstomfång på fyra oktaver. När hon blev äldre mognade såklart rösten och var inte riktigt lika extrem längre, men ändå en fantastisk sopranröst.
1998 (när hon var 63 år) hände det ofattbara. Hon genomgick en halsoperation som skulle vara helt ofarlig, men läkaren gjorde fel och hennes stämband skadades. Hennes röst förstördes och kommer aldrig bli densamma igen. Det finns en väldigt sorglig intervju där hon pratar om detta, strax efter operationen, här och här. Hon blev väldigt deprimerad efter denna händelse, rösten var ju så stor del av hennes identitet, allt hon hade gjort hela sitt liv var att sjunga. Idag verkar hon som tur är må bättre och har massa projekt för sig. Nu, många år efter operationen kan hon sjunga lite igen, men inte alls som förut. Som här när hon gjorde ett solonummer på konserterna i USA 2008:
Det "komiska" är att även med det lilla röstomfång hon har nu, så sjunger hon i mitt tycke bättre än de flesta av dagens MTV-stjärnor. En del av förklaringen tror jag är att hennes röst är så underbar i sig själv, alltså även talrösten. Hon är en av få som jag verkligen älskar att höra t.o.m när hon bara pratar, därför att det låter så vackert. Dessutom finns det ingen som pratar mer perfekt brittisk engelska än hon, hon är liksom den mest engelsktalande av alla engelsktalande jag någonsin har hört. Hon artikulerar så bra att man hör varenda litet ord, det är inte många andra sångare man kan säga detsamma om.
Känns som jag skulle kunna skriva om Julie hur länge som helst, men det får räcka för idag. ;)
torsdag 28 januari 2010
Sångarna i Kristina
Ingen Kristina-musik var det, men det hindrar ju inte att jag lyssnar in mig på de andra sångarna som ska vara med i Royal Albert Hall (och som var med i New York).
Russel Watson (Karl-Oskar) verkar riktigt bra, det jag har hört hittills. "The People's tenor" kallas han visst i England. Han har en bra bredd, precis som Anders Ekborg. :) Eller ja... Russel har nog lite mer bredd än Ekborg, men å andra sidan har han inte lika karaktäristisk röst. Jag kan verkligen tänka mig att han gör Vildgräs riktigt bra.
Louise Pitre (Ulrika) har jag inte lyssnat så mycket på eftersom utbudet var begränsat på Spotify. Men rent karaktärsmässigt så verkar hon vara den perfekta typen för Ulrika, både när det gäller röst och skådespelarmässigt. Hon är sådär rå och kraftfull som Ulrika ska vara. Det ser man i den här videon från när hon spelade Donna i Mamma Mia på Broadway (vid 0:33):
När det gäller Kevin Odekirk (Robert) så hittade jag ett jättecoolt sammanträffande när jag läste om honom.
"Kevin joined the amazing Julie Andrews as one of five soloists in her long awaited return to the concert stage in The Gift of Music."
Så han har uppträtt tillsammans med kära, underbara, fantastiska Julie Andrews! Cirkeln sluter sig ännu en gång. :) Jag vill ju egentligen se hennes konsert i London den 8 maj. Det skulle vara så fantastiskt att få se den underbara människan live nån gång i livet, men två konserter i London på en och samma vår känns lite too much... Det var ett svårt val jag fick göra mellan Julie och Kristina, men jag hoppas verkligen att hon kommer ha konsert någon mer gång.
Men...tillbaka till Kevin. När jag sökte efter honom på Youtube kom det bara upp Kristina-låtar så jag kan väl erkänna att jag fuskade lite och lyssnade på början av Down to the Sea och Gold Can Turn to Sand och det lilla jag hörde lät magiskt. :)
Ok...enough med nördandet för today! Och jag lovar, snart ska min blogg bli mer normal igen...haha.
Russel Watson (Karl-Oskar) verkar riktigt bra, det jag har hört hittills. "The People's tenor" kallas han visst i England. Han har en bra bredd, precis som Anders Ekborg. :) Eller ja... Russel har nog lite mer bredd än Ekborg, men å andra sidan har han inte lika karaktäristisk röst. Jag kan verkligen tänka mig att han gör Vildgräs riktigt bra.
Louise Pitre (Ulrika) har jag inte lyssnat så mycket på eftersom utbudet var begränsat på Spotify. Men rent karaktärsmässigt så verkar hon vara den perfekta typen för Ulrika, både när det gäller röst och skådespelarmässigt. Hon är sådär rå och kraftfull som Ulrika ska vara. Det ser man i den här videon från när hon spelade Donna i Mamma Mia på Broadway (vid 0:33):
När det gäller Kevin Odekirk (Robert) så hittade jag ett jättecoolt sammanträffande när jag läste om honom.
"Kevin joined the amazing Julie Andrews as one of five soloists in her long awaited return to the concert stage in The Gift of Music."
Så han har uppträtt tillsammans med kära, underbara, fantastiska Julie Andrews! Cirkeln sluter sig ännu en gång. :) Jag vill ju egentligen se hennes konsert i London den 8 maj. Det skulle vara så fantastiskt att få se den underbara människan live nån gång i livet, men två konserter i London på en och samma vår känns lite too much... Det var ett svårt val jag fick göra mellan Julie och Kristina, men jag hoppas verkligen att hon kommer ha konsert någon mer gång.
Men...tillbaka till Kevin. När jag sökte efter honom på Youtube kom det bara upp Kristina-låtar så jag kan väl erkänna att jag fuskade lite och lyssnade på början av Down to the Sea och Gold Can Turn to Sand och det lilla jag hörde lät magiskt. :)
Ok...enough med nördandet för today! Och jag lovar, snart ska min blogg bli mer normal igen...haha.
tisdag 26 januari 2010
Ready to Run to Royal Albert Hall
Biljetter är bokade, både konsert och flyg. Jag kan inte fatta att det händer. Äntligen äntligen äntligen ska jag få se Kristina live. Det som har varit som en ouppnåelig dröm. Visserligen konsertversionen på engelska och bara Helen Sjöholm kvar av de ursprungliga sångarna. Men ändå.. Det kommer bli helt sjukt magiskt. Och i Royal Albert Hall dessutom, hur coolt kommer det inte vara bara att vara där.
Nu har jag bestämt att jag ska ha en Kristina-fasta fram till den 14 april. Kanske bara ska lyssna på ett par låtar ikväll för att komma in i stämningen, men sen är det stopp. På så sätt kanske jag kommer längta ännu mer till konserten (om det nu går). Jag vill att det ska kännas som om jag hör låtarna för första gången (kommer inte gå, men kanske i alla fall att de känns "fräscha", haha).
Ja...så ingen Kristina-musik här alltså... så det får bli lite Dixie Chicks istället, bara för att texten passar så bra:
I'm gonna be ready this time
I'll buy a ticket to anywhere
I'm gonna be ready this time
I'm gonna be ready this time. Jag har ju grämt mig i så många år att jag inte såg musikalen när den gick, även fast det egentligen inte är så mycket att gräma sig över, eftersom jag bara var 10-11 år då och då var det ju lite mer begränsat vad man kunde göra på egen hand. Men den här gången är jag redo. I'll buy a ticket to anywhere. Till London nu och till Helsingfors 2012.
Nu har jag bestämt att jag ska ha en Kristina-fasta fram till den 14 april. Kanske bara ska lyssna på ett par låtar ikväll för att komma in i stämningen, men sen är det stopp. På så sätt kanske jag kommer längta ännu mer till konserten (om det nu går). Jag vill att det ska kännas som om jag hör låtarna för första gången (kommer inte gå, men kanske i alla fall att de känns "fräscha", haha).
Ja...så ingen Kristina-musik här alltså... så det får bli lite Dixie Chicks istället, bara för att texten passar så bra:
I'm gonna be ready this time
I'll buy a ticket to anywhere
I'm gonna be ready this time
I'm gonna be ready this time. Jag har ju grämt mig i så många år att jag inte såg musikalen när den gick, även fast det egentligen inte är så mycket att gräma sig över, eftersom jag bara var 10-11 år då och då var det ju lite mer begränsat vad man kunde göra på egen hand. Men den här gången är jag redo. I'll buy a ticket to anywhere. Till London nu och till Helsingfors 2012.
söndag 24 januari 2010
London, here I come! :D
Men kom
Vi öppnar alla grindar
Kom
Ja, vi bereder väg
Kom till mig alla
Och världen ska förändras
av det märkliga som händer
Men kom
Vi öppnar alla grindar
Kom
Ja, vi bereder väg
Kom till mig alla
Vårt äventyr ska leva kvar i
sagor och legender
torsdag 21 januari 2010
torsdag 14 januari 2010
Dolly vs Jill
Vissa dagar, som idag, flödar blogginspirationen och man skriver inlägg efter varandra i tät följd. Andra dagar har man ingen lust att skriva något alls. Så jag tänker att det är bäst att passa på när inspirationen infinner sig. :)
I höstas såg jag mycket fram emot Jills nya skiva, Music Row II och då framförallt hennes cover av Two Doors Down, som är en av mina Dolly-favoriter. Jag älskar hennes tidigare covers av Dolly-låtar, Jolene och Why'd You Come In Here Looking Like That så jag hade ganska höga förväntningar. Men jag blev besviken.
Varje gång jag hör Dolly sjunga den här låten blir jag lycklig, sprallig och vill bara hoppa runt och dansa. Det är en riktig party-låt. Jag fick inte alls samma känslor av att lyssna på Jills version. Det är liksom något som inte stämmer, hon har inte lyckats fånga låtens stämning. Jag tror att det har att göra med att Dolly framför den så varmt, hon har en så varm personlighet och sånt smittar. I Jills version blir den bara tuff och hård, det finns ingen värme.
Dolly
Jill
I höstas såg jag mycket fram emot Jills nya skiva, Music Row II och då framförallt hennes cover av Two Doors Down, som är en av mina Dolly-favoriter. Jag älskar hennes tidigare covers av Dolly-låtar, Jolene och Why'd You Come In Here Looking Like That så jag hade ganska höga förväntningar. Men jag blev besviken.
Varje gång jag hör Dolly sjunga den här låten blir jag lycklig, sprallig och vill bara hoppa runt och dansa. Det är en riktig party-låt. Jag fick inte alls samma känslor av att lyssna på Jills version. Det är liksom något som inte stämmer, hon har inte lyckats fånga låtens stämning. Jag tror att det har att göra med att Dolly framför den så varmt, hon har en så varm personlighet och sånt smittar. I Jills version blir den bara tuff och hård, det finns ingen värme.
Dolly
Jill
söndag 10 januari 2010
You have to be there
Here it is in English! Gåshud! Kanske världens bästa musikallåt? I alla fall den svenska versionen, men den engelska versionen växer. Gillade den mer nu andra gången jag hörde den, men lika bra som det svenska originalet blir den aldrig.
lördag 9 januari 2010
Trettondagskonsert update + Duvemåla i London
Ok, walesaren var visst inte sjuk, det var visst för 6 år sen han var det, måste ha missat en väsentlig del av informationen där. :P
Oooh, lite av Kristina på engelska där, underbart, lite substitut för oss som inte var i Carnegie Hall i New York i höstas. Det är dock inte alls samma sak och inte alls lika bra som den svenska versionen. Mobergs text bearbetad av Ulvaeus är ju så ofantligt vacker och så otroligt svensk, den plockar fram det vackraste ur det svenska språket. Det går inte att göra en motsvarighet på engelska. Engelska och svenska är så olika språk. Svenska är artikulerat och sjungande, medan engelska är sluddrigt och monotont. Ok, det där lät kanske lite elakt, jag tycker egentligen att engelska är jättevackert, men just i det här sammanhanget så är det så jag känner. MEN det är definitivt bättre än inget och de fantastiska melodierna väger upp allt annat!
På tal om konserterna i New York, så såg jag precis på nätet att den konsertversionen som var där ska vara i London den 14 april i år!!! Med Helen Sjöholm och allt!!! BIG BIG NEWS! Höll på att få en hjärtattack ju. Ni ska veta att jag kollade allvarligt på möjligheterna att åka till NY, letade efter billiga flyg o så, ja, så galen och desperat är jag, men jag kom till slut fram till att det var omöjligt.
Men London, London är inte alls omöjligt, tvärtom, där har jag ju varit så många gånger och känner mig nästan som hemma, det går att ta sig dit på under 2 timmar och man kan få tag i riktigt billiga flyg med Ryan Air.
Så... jag måste helt enkelt dit!!!
Citat från ett forum:
"On 14 April 1850 Kristina and her fellow passengers left Sweden and started their journey to New York on the brig "Charlotta" (in Moberg´s books). The concert takes place exactly 160 years later. "
Ååååh, vilken fin tanke att ha konserten det datumet! <3
Biljetterna släpps nu i januari...ooooh...börjar känna mig stressad!
Aaaaah, varför bor jag inte i London, vill egentligen gå på Julie Andrews konsert den 8 maj också ju...suck...
Oooh, lite av Kristina på engelska där, underbart, lite substitut för oss som inte var i Carnegie Hall i New York i höstas. Det är dock inte alls samma sak och inte alls lika bra som den svenska versionen. Mobergs text bearbetad av Ulvaeus är ju så ofantligt vacker och så otroligt svensk, den plockar fram det vackraste ur det svenska språket. Det går inte att göra en motsvarighet på engelska. Engelska och svenska är så olika språk. Svenska är artikulerat och sjungande, medan engelska är sluddrigt och monotont. Ok, det där lät kanske lite elakt, jag tycker egentligen att engelska är jättevackert, men just i det här sammanhanget så är det så jag känner. MEN det är definitivt bättre än inget och de fantastiska melodierna väger upp allt annat!
På tal om konserterna i New York, så såg jag precis på nätet att den konsertversionen som var där ska vara i London den 14 april i år!!! Med Helen Sjöholm och allt!!! BIG BIG NEWS! Höll på att få en hjärtattack ju. Ni ska veta att jag kollade allvarligt på möjligheterna att åka till NY, letade efter billiga flyg o så, ja, så galen och desperat är jag, men jag kom till slut fram till att det var omöjligt.
Men London, London är inte alls omöjligt, tvärtom, där har jag ju varit så många gånger och känner mig nästan som hemma, det går att ta sig dit på under 2 timmar och man kan få tag i riktigt billiga flyg med Ryan Air.
Så... jag måste helt enkelt dit!!!
Citat från ett forum:
"On 14 April 1850 Kristina and her fellow passengers left Sweden and started their journey to New York on the brig "Charlotta" (in Moberg´s books). The concert takes place exactly 160 years later. "
Ååååh, vilken fin tanke att ha konserten det datumet! <3
Biljetterna släpps nu i januari...ooooh...börjar känna mig stressad!
Aaaaah, varför bor jag inte i London, vill egentligen gå på Julie Andrews konsert den 8 maj också ju...suck...
Trettondagskonsert med underbara Helen
Om en timme och tjugo minuter ska jag se en trettondagskonsert för första gången i mitt liv, förklaringen kan sägas med två ord: Helen Sjöholm. Ofta brukar det ju vara opera på den konserten, men nu blir det musikal och Helens underbart sköna stämma. Det var meningen att en operasångare från Wales skulle vara med också, men vad jag hörde så blev han sjuk, så Helen fick köra själv. Yay, ännu bättre! Känns hemskt att jag blev glad över att någon blev sjuk, men jag hoppas ju förstås att det inte var något allvarligt.
Så nu är det jag som enhälligt har bestämt vad det ska tittas på på den enda fungerande tv:n i huset, men det tycker jag päronen är skyldig mig eftersom jag inte fick se på Let's dance igår.
Så nu är det jag som enhälligt har bestämt vad det ska tittas på på den enda fungerande tv:n i huset, men det tycker jag päronen är skyldig mig eftersom jag inte fick se på Let's dance igår.
torsdag 7 januari 2010
Try
Jag kom på angående min dröm om att Carola sjöng på universitetet att det har ju faktiskt Dolly gjort, i samband med ceremonin då hon blev hedersdoktor vid University of Tennessee. Värsta inspirerande sången hon framförde också.
söndag 3 januari 2010
Bästa bästaste bästa
Aaaah...hittade precis det här!!! Så länge jag lever från julturnén!!! (Det vill säga Carolas julturné 2009 om nu nån undrar. :P)
Varför kunde inte hon sjunga den på Cirkus också? Det var ju t.o.m folk som ropade ut den som önskning. Det hade varit så perfekt!
Jag kommer nog aldrig kunna beskriva och ingen kommer kunna fatta vad den låten gör med mig, hur mycket den betyder. LOVE!
Jag drömde t.o.m häromnatten att Carola var på universitetet och sjöng den här låten mitt i en föreläsning som min klass hade. Jättekonstig dröm, men men, roligt var det i alla fall. Och i drömmen hann jag också säga till Carola hur mycket just den låten betyder för mig, hon gick fram till mig på nåt sätt så att jag kunde säga det, där jag satt nånstans mitt i föreläsningssalen bland alla andra. Tänk om nåt sånt kunde hända i verkligheten, tänk om C skulle komma in där mitt i nån tråkig föreläsning och bara börja sjunga. Ja, man måste ju få drömma ibland, haha. :P
Ja, nu kom vi automatiskt in på en annan av mina nördigheter, Carola! :D Och Så länge jag lever är inte bara min favorit av Carolas låtar, utan min favorit av alla låtar alla kategorier. Så det så!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
