Konsten att inte plugga

Det gick riktigt bra för mig och Sofia igår, vi både skrev klart manuset, skrev synopsis och mailade filmkonsulenten. Sen satt vi och pratade och när det var dags för mig att gå hem vid tolv-tiden var jag så himla sömnig att det kändes som att jag skulle ha kunnat somna på vägen hem...men det gör man ju som tur är inte så lätt när det är så himla kallt ute. :P


Den här dagen har till stor del gått ut på att inte plugga. Pluggandet har upptagit en minimal del av dagen kan man säga. Jaja...nu börjar jag bli hungrig...bäst att laga mat...och då får jag ju en anledning till att inte plugga...hehehe...

Pratade förresten med mamma lääääänge på telefon idag, det var roligt. Då fick jag reda på att Ebba stackarn hade varit lite sjuk i magen, med feber och så, så hon hade varit hos veterinären. Första gången i sitt sjuåriga liv som hon har varit till veterinären för något annat än att ta spruta, så man måste ju ändå säga att hon är en väldigt frisk hund, det känns bra.

Nej, nu ska jag ställa mig vid spisen... :P

Fina Carola

Carola var på Elle-galan i fredags (tror jag det var). Isn't she lovely?

Dolly i Bingolotto

Dolly Parton blir intervjuad av Lasse Kronér i Bingolotto 2002! :D Hon är hur vacker, varm, rolig och söt som helst. Lite roligt att de spelar Hello Dolly-melodin när hon kommer in, haha.



Hon sjöng fyra låtar också: Sugar Hill, If, I Will Always Love You och Halos and Horns.

Nej, jag måste lägga in Sugar Hill här också för den var så mysig, haha...

Julie Andrews röst

Hittade detta förut, en ganska ny intervju om London-konserten med fina Julie. Den första videon är den korta varianten (med klipp från världens bästa film bl.a.) och den andra är betydligt längre, men ni får stå ut med att jag lägger in båda här så att jag enkelt hittar tillbaka till dem. ;)





Det är en så sorglig historia...det där med Julies röst. Som flicka hade hon "an extraordinary freakish voice" som de uttrycker det i klippet. Hon kunde sjunga toner som bara hundar kunde höra. "Dogs would howl for miles around when I did my scales", som Julie säger. Hon hade ett röstomfång på fyra oktaver. När hon blev äldre mognade såklart rösten och var inte riktigt lika extrem längre, men ändå en fantastisk sopranröst.

1998 (när hon var 63 år) hände det ofattbara. Hon genomgick en halsoperation som skulle vara helt ofarlig, men läkaren gjorde fel och hennes stämband skadades. Hennes röst förstördes och kommer aldrig bli densamma igen. Det finns en väldigt sorglig intervju där hon pratar om detta, strax efter operationen, här och här. Hon blev väldigt deprimerad efter denna händelse, rösten var ju så stor del av hennes identitet, allt hon hade gjort hela sitt liv var att sjunga. Idag verkar hon som tur är må bättre och har massa projekt för sig. Nu, många år efter operationen kan hon sjunga lite igen, men inte alls som förut. Som här när hon gjorde ett solonummer på konserterna i USA 2008:



Det "komiska" är att även med det lilla röstomfång hon har nu, så sjunger hon i mitt tycke bättre än de flesta av dagens MTV-stjärnor. En del av förklaringen tror jag är att hennes röst är så underbar i sig själv, alltså även talrösten. Hon är en av få som jag verkligen älskar att höra t.o.m när hon bara pratar, därför att det låter så vackert. Dessutom finns det ingen som pratar mer perfekt brittisk engelska än hon, hon är liksom den mest engelsktalande av alla engelsktalande jag någonsin har hört. Hon artikulerar så bra att man hör varenda litet ord, det är inte många andra sångare man kan säga detsamma om.

Känns som jag skulle kunna skriva om Julie hur länge som helst, men det får räcka för idag. ;)

En seg lördag

Det är ganska kallt idag, just nu är det - 15, 7. Hos mamma och pappa var det -26 i morse!!! Det kan ju ha varit så kallt här också, men det har jag ingen aning om eftersom jag sov då. :P

Idag har varit en typiskt seg lördag och har man väl börjat sega sig så är det svårt att sluta...hehe. Jag har suttit och tittat och lyssnat på massa fina Julie Andrews-klipp.

Snart ska jag till Sofia, vi ska fortsätta skriva klart vårt manus till filmen vi ska göra och så skulle jag visst bli bjuden på både middag och muffins, nice! Så då är det ut i kylan och ploga sig genom snön som gäller...

Sångarna i Kristina

Ingen Kristina-musik var det, men det hindrar ju inte att jag lyssnar in mig på de andra sångarna som ska vara med i Royal Albert Hall (och som var med i New York).

Russel Watson (Karl-Oskar) verkar riktigt bra, det jag har hört hittills. "The People's tenor" kallas han visst i England. Han har en bra bredd, precis som Anders Ekborg. :) Eller ja... Russel har nog lite mer bredd än Ekborg, men å andra sidan har han inte lika karaktäristisk röst. Jag kan verkligen tänka mig att han gör Vildgräs riktigt bra.



Louise Pitre (Ulrika) har jag inte lyssnat så mycket på eftersom utbudet var begränsat på Spotify. Men rent karaktärsmässigt så verkar hon vara den perfekta typen för Ulrika, både när det gäller röst och skådespelarmässigt. Hon är sådär rå och kraftfull som Ulrika ska vara. Det ser man i den här videon från när hon spelade Donna i Mamma Mia på Broadway (vid 0:33):



När det gäller Kevin Odekirk (Robert) så hittade jag ett jättecoolt sammanträffande när jag läste om honom.

"Kevin joined the amazing Julie Andrews as one of five soloists in her long awaited return to the concert stage in The Gift of Music."

Så han har uppträtt tillsammans med kära, underbara, fantastiska Julie Andrews! Cirkeln sluter sig ännu en gång. :) Jag vill ju egentligen se hennes konsert i London den 8 maj. Det skulle vara så fantastiskt att få se den underbara människan live nån gång i livet, men två konserter i London på en och samma vår känns lite too much... Det var ett svårt val jag fick göra mellan Julie och Kristina, men jag hoppas verkligen att hon kommer ha konsert någon mer gång.

Men...tillbaka till Kevin. När jag sökte efter honom på Youtube kom det bara upp Kristina-låtar så jag kan väl erkänna att jag fuskade lite och lyssnade på början av Down to the Sea och Gold Can Turn to Sand och det lilla jag hörde lät magiskt. :)

Ok...enough med nördandet för today! Och jag lovar, snart ska min blogg bli mer normal igen...haha.

Ready to Run to Royal Albert Hall

Biljetter är bokade, både konsert och flyg. Jag kan inte fatta att det händer. Äntligen äntligen äntligen ska jag få se Kristina live. Det som har varit som en ouppnåelig dröm. Visserligen konsertversionen på engelska och bara Helen Sjöholm kvar av de ursprungliga sångarna. Men ändå.. Det kommer bli helt sjukt magiskt. Och i Royal Albert Hall dessutom, hur coolt kommer det inte vara bara att vara där.

Nu har jag bestämt att jag ska ha en Kristina-fasta fram till den 14 april. Kanske bara ska lyssna på ett par låtar ikväll för att komma in i stämningen, men sen är det stopp. På så sätt kanske jag kommer längta ännu mer till konserten (om det nu går). Jag vill att det ska kännas som om jag hör låtarna för första gången (kommer inte gå, men kanske i alla fall att de känns "fräscha", haha).

Ja...så ingen Kristina-musik här alltså... så det får bli lite Dixie Chicks istället, bara för att texten passar så bra:

I'm gonna be ready this time
I'll buy a ticket to anywhere
I'm gonna be ready this time

I'm gonna be ready this time. Jag har ju grämt mig i så många år att jag inte såg musikalen när den gick, även fast det egentligen inte är så mycket att gräma sig över, eftersom jag bara var 10-11 år då och då var det ju lite mer begränsat vad man kunde göra på egen hand. Men den här gången är jag redo. I'll buy a ticket to anywhere. Till London nu och till Helsingfors 2012.